Doin' some progress!
Det har varit en intensiv vecka. Mycket att berätta! Först och främst: Vi har fått en lägenhet!!! På lördag får vi nycklarna till vårt nya ställe. En liten men väldigt fräsch ovanvåningslya med två sovrum. Hyran ligger på 1800 dollar, vilket är helt ok. Nu återstår bara att på något sätt flytta över alla mina grejer och att skaffa säng, diskborste, mikrovågsugn oc grejer. Intressant är att vi inte får nån gas förrän den 10 december. Vi kommer frysa ihjäl, och dessutom inte kunna laga nån mat.
Sak nummer två. Det är mycket i skolan nu. Jäkligt mycket. Igår valde jag kurser inför nästa termin. Musik och tennis är givet, och eftersom det bara är två kurser kvar att välja sen kändes det faktiskt inte som att det spelade så stor roll om de var "transferable" eller inte, så jag kör på med marketing som det ser ut nu. Dessutom är det finals week snart. Jag har två finals och två final project som ska in. Passar faktiskt välgit dåligt med flytten, men det ska nog gå bra.
Kom precis från musiklärarens studio för en liten privatlektion i "master bus editing" som jag missade när vi var i Hollywood. Innan dess var jag nere och pratade med coachen för skolans tennislag. Det verkar som att det blir spel där nästa år, vilket vore galet kul. Om jag nu platsar. Jag försökte springa på bandet i en halvtimme idag för att komma i lite bättre form inför vår "bootcamp" i Januari. Det är lite som en försäsong för att komma igång. Hur som helst fick jag gå av efter en kvart eftersom jag får såna fruktansvärda skavsår i hålfötterna. Helt sjukt. Tredje gången jag får det av att springa. Antingen så har jag för tunna strumpor eller nåt eller så har jag utvecklat en väldigt skadlig springteknik under mina två stillasittande år.
Imorgon ska jag gå på zoo.
Sak nummer två. Det är mycket i skolan nu. Jäkligt mycket. Igår valde jag kurser inför nästa termin. Musik och tennis är givet, och eftersom det bara är två kurser kvar att välja sen kändes det faktiskt inte som att det spelade så stor roll om de var "transferable" eller inte, så jag kör på med marketing som det ser ut nu. Dessutom är det finals week snart. Jag har två finals och två final project som ska in. Passar faktiskt välgit dåligt med flytten, men det ska nog gå bra.
Kom precis från musiklärarens studio för en liten privatlektion i "master bus editing" som jag missade när vi var i Hollywood. Innan dess var jag nere och pratade med coachen för skolans tennislag. Det verkar som att det blir spel där nästa år, vilket vore galet kul. Om jag nu platsar. Jag försökte springa på bandet i en halvtimme idag för att komma i lite bättre form inför vår "bootcamp" i Januari. Det är lite som en försäsong för att komma igång. Hur som helst fick jag gå av efter en kvart eftersom jag får såna fruktansvärda skavsår i hålfötterna. Helt sjukt. Tredje gången jag får det av att springa. Antingen så har jag för tunna strumpor eller nåt eller så har jag utvecklat en väldigt skadlig springteknik under mina två stillasittande år.
Imorgon ska jag gå på zoo.
Inga bilder...
...från Van Halen den här gången. Internet bestämmer sig ibland för att det inte vill ladda upp bilder åt mig, och då kan jag tyvärr inte göra mycket åt saken. Men det kommer.
Jag är väldigt trött just nu, så det här blir ett något oinspirerat inlägg i punktform.
Den senaste veckan har jag....
....kommit på att David Lee Roth förmodligen är den coolaste personen i hela världen.
....upptäckt att "twin size" bed inte är vad det låter som.
....blivit mer upplyst i frågan om biltullar (resan till Los Angeles tog som sagt fem timmar).
....lyckats hitta 21 trådlösa nätverk på samma gång i en kö på Freeway 405 i Los Angeles.
....letat lägenhet som en galning.
....lyckats få två personer till att skriva i min "bibel".
....fått en tallrik med thanksgiving leftovers levererad hem av en mycket vänlig själ.
....hoppat ur en bil i downtown LA för att leta hotell, sagt "jag ringer så jag kan hitta tillbaka", upptäckt att jag glömt mobilen i bilen och kutat som en galning för att hinna ikapp.
....avslutat och mixat min nästa hitlåt. Bara ett lätt mastringsubstitut som fattas nu.
....konstaterat att den ärtsoppstjocka dimman som legat över södra Cali de senaste dagarna bara är ett promotiontrick för den nya Stephen King-filmen, The Mist.
....smyckat min gitarr i sann EvH-stil.
....blivit förälskad i en Gibson Les Paul Vintage Mahogany.
....blivit förälskad i turné t-shirten jag köpte efter konserten. Så galet snygg. Hade jag kunnat ladda upp bilder hade ni fått se.
Jag är väldigt trött just nu, så det här blir ett något oinspirerat inlägg i punktform.
Den senaste veckan har jag....
....kommit på att David Lee Roth förmodligen är den coolaste personen i hela världen.
....upptäckt att "twin size" bed inte är vad det låter som.
....blivit mer upplyst i frågan om biltullar (resan till Los Angeles tog som sagt fem timmar).
....lyckats hitta 21 trådlösa nätverk på samma gång i en kö på Freeway 405 i Los Angeles.
....letat lägenhet som en galning.
....lyckats få två personer till att skriva i min "bibel".
....fått en tallrik med thanksgiving leftovers levererad hem av en mycket vänlig själ.
....hoppat ur en bil i downtown LA för att leta hotell, sagt "jag ringer så jag kan hitta tillbaka", upptäckt att jag glömt mobilen i bilen och kutat som en galning för att hinna ikapp.
....avslutat och mixat min nästa hitlåt. Bara ett lätt mastringsubstitut som fattas nu.
....konstaterat att den ärtsoppstjocka dimman som legat över södra Cali de senaste dagarna bara är ett promotiontrick för den nya Stephen King-filmen, The Mist.
....smyckat min gitarr i sann EvH-stil.
....blivit förälskad i en Gibson Les Paul Vintage Mahogany.
....blivit förälskad i turné t-shirten jag köpte efter konserten. Så galet snygg. Hade jag kunnat ladda upp bilder hade ni fått se.
Dancin' the night away with David, Eddie, Alex 'n Wolfgang
I förrgår, tisdag, bar det av till Los Angeles för att se Van Halen. Resan som vi planerat i två månader var igång! Med en nytvättad bil (!) full med musik och glada miner åkte vi ner från Mesa-bergen och pumpade "Panama" i högtalarna.
Efter 15 minuter står vi uppe i Mesa igen. Måns hade glömt biljetterna. Och jag som till och med visat det berömda "Was I suppose to bring the tickets or the sandwhiches?"-klippet från Scrubs i avskräckande syfte. Efter fem minuters underbart panikskratt var jag lugn igen och resan kunde fortsätta. Här är ovan nämnda klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=qyzveFx-zIw
Väl ute på motorvägen fortsätter vi. "I'm the one, the one you love!" ljöd David Lee Roths stämma ur stereon och vi är taggade till max. Vi åkte klockan 2.30 pm, och insläppet var inte förrän 7.30, så vi hade räknat med ett par timmar på hotellrummet innan konserten. Så blev det inte. BILRESAN TOG 5 F*ING TIMMAR! Vi fick verkligen känna på ett LA trafikkaos. Sen körde vi fel också, så när vi hade parkerat var klockan 7.20. Längesen jag var så stressad.
Sebastian åkte dessutom i en egen bil, och startade två timmar efter oss. Tio minuter innan Van Halen börjar spela glider han dock in. Vi hade klarat det!
"Girl, you really go me now, you got me so I don't what I'm doin'"
David Lee Roth tar ton, Eddie shreddar loss på gitarren, Wolfgang pumpar på sin blå-stripade bas och Alex slår på trummorna. Jag bara ler. Röken ligger tjock i luften och allting är bara så jäkla rock 'n roll.
Grabbarna kan fortfarande. Det är helt ofattbart vad Edward Van Halen kan göra med en gitarr. Jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt. Lite tråkigt var det bara att de dissade plattorna med Sammy Hagar. En liten del av mig blev väldigt ledsen att jag inte fick höra några av de låtarna.
Efter konsterten köpte jag den obligatoriska t-shirten. Jag är faktiskt nästan löjligt förtjust i den. Hade inte hjärta att ta av mig den på hela dagen igår. Och det blev en kul konversationsunderlag när vi senare besökte Guitar Center i Hollywood.
Hur som helst så blev det en vild efterfest på hotellet. Fyra timmar med Tila Tequila (tv-show på MTV) i två twin size beds på ett risigt hotell. Twin size beds är ett förrädiskt namn. Det är INTE en dubbelsäng märkte vi när vi klev in i hotellrummet. Det blev alltså en trång natt, men vi kom billigt undan i alla fall.
Tack så sjukt mycket Wille, Måns och Sebastian för en galet kul resa!
Bilder kommer imorgon!
Efter 15 minuter står vi uppe i Mesa igen. Måns hade glömt biljetterna. Och jag som till och med visat det berömda "Was I suppose to bring the tickets or the sandwhiches?"-klippet från Scrubs i avskräckande syfte. Efter fem minuters underbart panikskratt var jag lugn igen och resan kunde fortsätta. Här är ovan nämnda klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=qyzveFx-zIw
Väl ute på motorvägen fortsätter vi. "I'm the one, the one you love!" ljöd David Lee Roths stämma ur stereon och vi är taggade till max. Vi åkte klockan 2.30 pm, och insläppet var inte förrän 7.30, så vi hade räknat med ett par timmar på hotellrummet innan konserten. Så blev det inte. BILRESAN TOG 5 F*ING TIMMAR! Vi fick verkligen känna på ett LA trafikkaos. Sen körde vi fel också, så när vi hade parkerat var klockan 7.20. Längesen jag var så stressad.
Sebastian åkte dessutom i en egen bil, och startade två timmar efter oss. Tio minuter innan Van Halen börjar spela glider han dock in. Vi hade klarat det!
"Girl, you really go me now, you got me so I don't what I'm doin'"
David Lee Roth tar ton, Eddie shreddar loss på gitarren, Wolfgang pumpar på sin blå-stripade bas och Alex slår på trummorna. Jag bara ler. Röken ligger tjock i luften och allting är bara så jäkla rock 'n roll.
Grabbarna kan fortfarande. Det är helt ofattbart vad Edward Van Halen kan göra med en gitarr. Jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt. Lite tråkigt var det bara att de dissade plattorna med Sammy Hagar. En liten del av mig blev väldigt ledsen att jag inte fick höra några av de låtarna.
Efter konsterten köpte jag den obligatoriska t-shirten. Jag är faktiskt nästan löjligt förtjust i den. Hade inte hjärta att ta av mig den på hela dagen igår. Och det blev en kul konversationsunderlag när vi senare besökte Guitar Center i Hollywood.
Hur som helst så blev det en vild efterfest på hotellet. Fyra timmar med Tila Tequila (tv-show på MTV) i två twin size beds på ett risigt hotell. Twin size beds är ett förrädiskt namn. Det är INTE en dubbelsäng märkte vi när vi klev in i hotellrummet. Det blev alltså en trång natt, men vi kom billigt undan i alla fall.
Tack så sjukt mycket Wille, Måns och Sebastian för en galet kul resa!
Bilder kommer imorgon!
Lost in Hollywood
Igår, söndag, blev det en väldigt spontan trip till Los Angeles. Sebbe erbjöd mig en biljett till Senses Fail och New Found Glory och det kan man ju faktiskt inte tacka nej till. Vi tog bilen vid fyra och påbörjade den notoriska resan "down the 101". Vi klarade oss faktiskt ifrån den ökända trafiken in i stan, och var framme på mindre än två timmar. I bilen taggades det till med Blink 182, väldigt back in the days.
När vi kom fram drog vi hem en snabbis till William. (bor väldigt centralt, mitt emellan Hollywood blvd och Sunset). Vi drog på oss surfkepsarna bak och fram, och vips så var vi den skönaste emo/punkrocktrion i Hollywood.
Vi drog en burgare på ett ställe som låg i komplexet vid Kodak Theatre, killen som serverade oss satsade på att bli musiker och hade haft ett gig med Slash härom månaden.
Konserten var galen. Jag hade tyvärr inte lyssnat på något av banden innan, men Senses Fail kommer jag helt klart att lyssna på framöver! Här är lite bilder från evenemanget!
På vägen hem låg dimman som ärtsoppa på motorvägen, och jag fick hela tiden väga av att ta risken att köra på något eller att bli påkörd bakifrån av en 18-wheeler. Men efter ett tag gick det faktiskt så långt att hela trafiken gick i 40 mph och att folk körde med varningsblinkers på. Kanske inte den bästa turen man kunde ha första gången man kör bil i LA.
Insåg idag efter min andra lektion att jag bara har en lektion kvar den här veckan. Tisdag och onsdag tar vi ledigt för att uppleva det största man kan inom gitarr/rock-världen. Nämligen Van Halen. Imorgon vid den här tiden kommer jag att vara i ren extas. Eller nu var jag nog lite tidsoptimistisk. Imorgon vid den här tiden plus ett par timmar.
När vi kom fram drog vi hem en snabbis till William. (bor väldigt centralt, mitt emellan Hollywood blvd och Sunset). Vi drog på oss surfkepsarna bak och fram, och vips så var vi den skönaste emo/punkrocktrion i Hollywood.
Vi drog en burgare på ett ställe som låg i komplexet vid Kodak Theatre, killen som serverade oss satsade på att bli musiker och hade haft ett gig med Slash härom månaden.
Konserten var galen. Jag hade tyvärr inte lyssnat på något av banden innan, men Senses Fail kommer jag helt klart att lyssna på framöver! Här är lite bilder från evenemanget!
På vägen hem låg dimman som ärtsoppa på motorvägen, och jag fick hela tiden väga av att ta risken att köra på något eller att bli påkörd bakifrån av en 18-wheeler. Men efter ett tag gick det faktiskt så långt att hela trafiken gick i 40 mph och att folk körde med varningsblinkers på. Kanske inte den bästa turen man kunde ha första gången man kör bil i LA.
Insåg idag efter min andra lektion att jag bara har en lektion kvar den här veckan. Tisdag och onsdag tar vi ledigt för att uppleva det största man kan inom gitarr/rock-världen. Nämligen Van Halen. Imorgon vid den här tiden kommer jag att vara i ren extas. Eller nu var jag nog lite tidsoptimistisk. Imorgon vid den här tiden plus ett par timmar.
Som en skänk från ovan
Gick precis in på rummet och drog på I want it all av Queen för att dränka musiken från den sönderspelade partyplattan från Halloween som ljuder från vardagsrummet. Alla Santa Barbaras svenskar ska ut och festa, men undertecknad har prov imorgon och måste studera. Hur som helst tänkte jag döda tio minuter framför datorn innan jag tar mig själv i kragen. Det är då, som en blixt från klar himmer, som min dator hittar det trådlösa nätverket efter ytterligare två dagars frånvaro. Jag höjer musiken, sparkar av mig skorna och går in på bloggen. Ibland har man flyt.
Det är nu mindre än en vecka kvar till Van Halen. Vi har planerat resa, hotell och t-shirt-inköp.
Lägenhetsletandet pågår för fullt. Jäkligt jobbigt att leta, vi har ju liksom ingen competitive edge. Jag menar, vem skulle inte vilja hyra ut till utländska, fattiga studenter som vill ha ett korttidskontrakt? Jaja. Vi hittar något snart.
Det är nu mindre än en vecka kvar till Van Halen. Vi har planerat resa, hotell och t-shirt-inköp.
Lägenhetsletandet pågår för fullt. Jäkligt jobbigt att leta, vi har ju liksom ingen competitive edge. Jag menar, vem skulle inte vilja hyra ut till utländska, fattiga studenter som vill ha ett korttidskontrakt? Jaja. Vi hittar något snart.
Long time no see...
Nu blev det ett sånt där oskönt avbrott i bloggandet igen. Tyvärr så har internet legat nere i huset ett tag, och jag har inte orkar blogga på husets dator utan svenskt tangentbord. Så det får väl bli en snabb genomgång av vad som hänt på sistone.
Sebastian har köpt bil, vilket jag inte minns om jag nämnt innan, men nu är det i alla fall way mycket lättare att leta lägenhet.
Utgången i onsdags var inte så lyckad. Vi lämnar det så.
Igår var det tennisturnering. Oscar och jag mötte två spelare från Westmont, ett litet privat universitet en bit bort. Inräknat att jag bara spelat tre gånger sen jag kom hit och att Oscar och jag aldrig spelat dubbel med varandra tidigare gick det faktiskt skitbra. Taktiken var att få motståndarna ur balans och spela vårt eget spel, och ett litet tag hade vi dem verkligen. Till slut så vann de ändå, men jag är nöjd. Ska också tillägga att de verkade ha spelat ganska mycket dubbel tillsammans.
Ääääntligen lite progress med lägenhetsletande och även en del annat. Känns sjukt skönt. Frågan är bara hur man ska gå vidare?
Imorgon är det Veterans day och därmed ledigt. Det ryktas om en tripp till Six Flags, men vi får se hur det blir med det.
Sebastian har köpt bil, vilket jag inte minns om jag nämnt innan, men nu är det i alla fall way mycket lättare att leta lägenhet.
Utgången i onsdags var inte så lyckad. Vi lämnar det så.
Igår var det tennisturnering. Oscar och jag mötte två spelare från Westmont, ett litet privat universitet en bit bort. Inräknat att jag bara spelat tre gånger sen jag kom hit och att Oscar och jag aldrig spelat dubbel med varandra tidigare gick det faktiskt skitbra. Taktiken var att få motståndarna ur balans och spela vårt eget spel, och ett litet tag hade vi dem verkligen. Till slut så vann de ändå, men jag är nöjd. Ska också tillägga att de verkade ha spelat ganska mycket dubbel tillsammans.
Ääääntligen lite progress med lägenhetsletande och även en del annat. Känns sjukt skönt. Frågan är bara hur man ska gå vidare?
Imorgon är det Veterans day och därmed ledigt. Det ryktas om en tripp till Six Flags, men vi får se hur det blir med det.
Some times we take chances, some times we take pills...
Som Fall Out Boy så vackert skaldat. Detta är ett dilemma som Sebastian står inför dessa dagar. Stort grattis till bilköpet! Hur som helst, stackaren går ju på piller som man inte för köra på. Men lite smärta kanske man kan stå ut med??
För övrigt har jag liksom automatiskt börjat lyssna på Fall Out Boy sen jag kom hit, antar att det är en del av Amerikaniseringen. Textutrdaget i titeln kommer från Hum Hallelujah, en låt med riktigt skön text överhuvudtaget.
Även min egna, nykomponerade melodi börjar ta form i skolstudion. Show Me kommer titeln bli kan jag avslöja. Sen återstår ju att hitta på ett häftigt artistnamn.
För övrigt har jag liksom automatiskt börjat lyssna på Fall Out Boy sen jag kom hit, antar att det är en del av Amerikaniseringen. Textutrdaget i titeln kommer från Hum Hallelujah, en låt med riktigt skön text överhuvudtaget.
Även min egna, nykomponerade melodi börjar ta form i skolstudion. Show Me kommer titeln bli kan jag avslöja. Sen återstår ju att hitta på ett häftigt artistnamn.
Sunday night at Java Jones med för lite att göra...
I kvällens blogginlägg kan jag bjuda på något så exklusivt som en intervju med ingen mindre än Sebastian Ryde och Oscar Leander. Sebastian berättar bland annat om sin olycka.
Grabbar! Välkomna! Hur känns det att göra sin röst hörd i en av Santa Barbaras mest välskrivna bloggar?
S: Jättebra!
O: Ska folk få veta vad jag säger nu?
Ja! Oscar, halloween har precis varit! Kan du ge oss en sammanfattning?
O: Ska jag sammanfatta det kort blir det väl öl, lättklädda brudar och mycket kalas!
Sebastian, du har gjort ett oväntat kirurgiskt ingrepp i veckan. Kan du berätta om det?
S: Ja... den var för lång helt enkelt, så vi var tvungna att kapa av toppen.
Ehm... jaha... kan du utveckla?
O: Gud bestämde sig för att ta tillbaka det han först givit dig!
S: ....nämen det känns bra nu såhär efteråt. Sebastian går på tung medicinering och är inte i riktigt tillstånd att besvara så komplicerade frågor, det var nämligen så att Sebastian förlorade en bit av lillfingret i gymmet tidigare i veckan (reds. anm.)
Hur har fingerolyckan påverkat ditt Facebook:ande?
S: Jag har ju fått dra ned till ynka två timmar om dagen.
Nog sitter du mer än två timmar om dagen?
S: Jaja... hur som helst ger det mig tunga abstinensbesvär. Men jag har ju fått medicinering för det med!
Jaha... aja... Oscar har haft en helg utan sina room mates. Har det blivit mycket kvalitetstid med dig själv?
O: Faktiskt mindre än jag trott.
Sebastian, du har tidigare under kvällen klagat på att du inte har ditt Ralphs-kort med dig. Är det inte det som hänger på din nyckelknippa?
S: JAAA! Där är det ju! Droger (reds. anm. igen)
Vad är egentligen det bästa med att handla på Ralphs?
O: Toaletterna!
S: Bra public restsrooms. Och det händer alltid roliga saker på Ralphs. Typ gun dramas. Dessutom är det ju lite dyrare och lite bättre.
Ok, över till något helt annat. Ponera att alla personer i hela världen läser detta blogginlägg. Till vem skulle du vilja hälsa vad?
S: Ska det inte vara en punkt där?
Nej
O: Till morsan och stabben! Här kommer brev från älsklingsgra....
Tack, tack, det räcker! Och Sebastian?
S: Då hälsar vi till Peter Jihde. Det var ju ingen bra idé det där med Idol... ELLER FÖRRESTEN! Då vill jag hälsa till Peder Fogstrand!
Ok? Vad vill du framföra?
S: Vad kan man säga? Mannen är ju 38 och får fortfarande veckopeng.
O: Jag vet inte ens vem det är.
Oj, verkligen? Det beundrar jag dig för. Önskar att jag inte heller visste. Kommer fortfarande ihåg den dag då han försökte tränga sig före i kön på elverket.
Avslutningsvis då. Hur skulle ni vilja sammanfatta Kalifornien?
O: Our governor kicks your governor's ass!
Sebastian börjar trycka på tangentbordet. Undertecknad ber honom att dra dit pepparn växer, men Sebastian påpekar att det är hans dator varpå undertecknad håller tyst.
S: I wouldn't know. Jag bor ju för fan i Mexiko!
Tack grabbar för en fin intervju!
S: Jag måste gå på toa!
Det var allt för den här gången!
Grabbar! Välkomna! Hur känns det att göra sin röst hörd i en av Santa Barbaras mest välskrivna bloggar?
S: Jättebra!
O: Ska folk få veta vad jag säger nu?
Ja! Oscar, halloween har precis varit! Kan du ge oss en sammanfattning?
O: Ska jag sammanfatta det kort blir det väl öl, lättklädda brudar och mycket kalas!
Sebastian, du har gjort ett oväntat kirurgiskt ingrepp i veckan. Kan du berätta om det?
S: Ja... den var för lång helt enkelt, så vi var tvungna att kapa av toppen.
Ehm... jaha... kan du utveckla?
O: Gud bestämde sig för att ta tillbaka det han först givit dig!
S: ....nämen det känns bra nu såhär efteråt. Sebastian går på tung medicinering och är inte i riktigt tillstånd att besvara så komplicerade frågor, det var nämligen så att Sebastian förlorade en bit av lillfingret i gymmet tidigare i veckan (reds. anm.)
Hur har fingerolyckan påverkat ditt Facebook:ande?
S: Jag har ju fått dra ned till ynka två timmar om dagen.
Nog sitter du mer än två timmar om dagen?
S: Jaja... hur som helst ger det mig tunga abstinensbesvär. Men jag har ju fått medicinering för det med!
Jaha... aja... Oscar har haft en helg utan sina room mates. Har det blivit mycket kvalitetstid med dig själv?
O: Faktiskt mindre än jag trott.
Sebastian, du har tidigare under kvällen klagat på att du inte har ditt Ralphs-kort med dig. Är det inte det som hänger på din nyckelknippa?
S: JAAA! Där är det ju! Droger (reds. anm. igen)
Vad är egentligen det bästa med att handla på Ralphs?
O: Toaletterna!
S: Bra public restsrooms. Och det händer alltid roliga saker på Ralphs. Typ gun dramas. Dessutom är det ju lite dyrare och lite bättre.
Ok, över till något helt annat. Ponera att alla personer i hela världen läser detta blogginlägg. Till vem skulle du vilja hälsa vad?
S: Ska det inte vara en punkt där?
Nej
O: Till morsan och stabben! Här kommer brev från älsklingsgra....
Tack, tack, det räcker! Och Sebastian?
S: Då hälsar vi till Peter Jihde. Det var ju ingen bra idé det där med Idol... ELLER FÖRRESTEN! Då vill jag hälsa till Peder Fogstrand!
Ok? Vad vill du framföra?
S: Vad kan man säga? Mannen är ju 38 och får fortfarande veckopeng.
O: Jag vet inte ens vem det är.
Oj, verkligen? Det beundrar jag dig för. Önskar att jag inte heller visste. Kommer fortfarande ihåg den dag då han försökte tränga sig före i kön på elverket.
Avslutningsvis då. Hur skulle ni vilja sammanfatta Kalifornien?
O: Our governor kicks your governor's ass!
Sebastian börjar trycka på tangentbordet. Undertecknad ber honom att dra dit pepparn växer, men Sebastian påpekar att det är hans dator varpå undertecknad håller tyst.
S: I wouldn't know. Jag bor ju för fan i Mexiko!
Tack grabbar för en fin intervju!
S: Jag måste gå på toa!
Det var allt för den här gången!
Bilmekaniker
...är ett yrke som jag inte tänkt satsa på. Så igår när Kimi ringer och säger att det är nåt fel på hennes bil tänker jag att det nog inte är så mycket jag kan göra åt saken.
Hur som helst så börjar jag mumla något om batteri och tändstift medan vi går mot bilen. När vi kommer dit så låter startmotorn hur fin som helst, däremot så börjar den hosta nästan direkt. Jag tar en titt på bensinmätaren som står i botten. Mystery solved. Det fick bli en timmes promenad till vad vi trodde var närmaste bensinmacken borta i Milpas. På vägen fick vi i alla fall se en mexikansk loppmarknad och folk som stog i kö för att se Gwen Stefani.
Hur som helst så börjar jag mumla något om batteri och tändstift medan vi går mot bilen. När vi kommer dit så låter startmotorn hur fin som helst, däremot så börjar den hosta nästan direkt. Jag tar en titt på bensinmätaren som står i botten. Mystery solved. Det fick bli en timmes promenad till vad vi trodde var närmaste bensinmacken borta i Milpas. På vägen fick vi i alla fall se en mexikansk loppmarknad och folk som stog i kö för att se Gwen Stefani.
Tallrikscirkeln och kostmodellen eller hur var det?
Har precis ätit lunch. Idag blev det tre stekta korvar med bröd, senap, BBQ-sås (ketchupen är slut) samt en Rockstar (energidryck, ungefär som red bull fast dubbelt så stor). Min gamla hemkunskapslärare hade varit stolt. Men eftersom jag bara fick VG (trots det bästa slutarbetet någonsin) kan jag ju lika gärna leva upp till det nu i efterhand, eller hur?
Äntligen...
...är Halloween slut. Trodde aldrig att jag skulle säga så, men jag är helt slut i både kropp och själ. Om ett par minuter kommer bilderna att finnas på facebook, jag får hänvisa dit, eftersom jag har svårigheter med att ladda upp bilder i bloggen.
Igår var alltså den riktiga Halloween, och vi firade även denna ute i IV. Också den här gången blev det åktur i en nedcabbad mustang, som i och för sig var roligt, men fruktansvärt kallt. Den här gången var jag utklädd till matros.
Idag hade jag en skön recording session i skolans studio. Det finns få saker som är så frustrerande som att spela in ljud. Speciellt när man bara har en timme på sig. Till slut blev det hela dock ganska bra, så det var väldigt skönt. Dessutom fick jag sitta kvar och redigera i en timme extra.
Många final projects börjar nosa på en nu, så lite stressad är man. Detta i kombination med Halloween och en Sebastian som krävt ännu mer omvårnad än vad han brukar göra har gjort detta till en tuff vecka (nu ska jag i och för sig inte klaga. Det finns dem som haft en tio gånger tuffare vecka).
Nu ska jag kick back med lite Facebook och Anders och Måns på Youtube. Hörs!
Igår var alltså den riktiga Halloween, och vi firade även denna ute i IV. Också den här gången blev det åktur i en nedcabbad mustang, som i och för sig var roligt, men fruktansvärt kallt. Den här gången var jag utklädd till matros.
Idag hade jag en skön recording session i skolans studio. Det finns få saker som är så frustrerande som att spela in ljud. Speciellt när man bara har en timme på sig. Till slut blev det hela dock ganska bra, så det var väldigt skönt. Dessutom fick jag sitta kvar och redigera i en timme extra.
Många final projects börjar nosa på en nu, så lite stressad är man. Detta i kombination med Halloween och en Sebastian som krävt ännu mer omvårnad än vad han brukar göra har gjort detta till en tuff vecka (nu ska jag i och för sig inte klaga. Det finns dem som haft en tio gånger tuffare vecka).
Nu ska jag kick back med lite Facebook och Anders och Måns på Youtube. Hörs!
