Ansiktsboken
Hockeykort, pogs, goblins, Magic-kort, pokémon, bandanas, truckerkeps, hotmail, msn, caffe latte och nu slutligen Facebook.
Jäklar vilken trend det är just nu. Det hela började väl explodera (i alla fall i Sverige) i mars nån gång. Nu har det kulminerat (?) med att i princip hela student-teacher-kommunikationen i två av mina collegekurser sker över wallposts.
Som vanligt när någonting exploderar och jag inte riktigt hänger med fick jag en väldig anti-känsla mot hela konceptet. Sen var det även det här fenomenet som jag har anat hos folk som håller på med Lunarstorm och Playahead och what not, nämligen att statusen på communityn blir viktigare och viktigare, och att man till slut måste ägna timmar åt sin profil för att inte behöva skämmas.
Hur som helst. När det var dags att flytta utomlands tänkte jag att det i alla fall var värt ett försök att slänga upp ett foto och ett namn i ett litet försök att hålla kontakten med folk där hemma. När jag börjat komma igång med det insåg jag snart att det var lite mer basic än jag trott och att man faktiskt inte måste ägna timmar åt det. Efter ytterligare ett tag insåg jag att det här var något väldigt roligt att pyssla med. Skriva på folks walls, tagga foton, kolla vilka som ska på samma events osv, osv. Och efter ytterligare ett tag visar jag nu tecken på missbruk. Jag måste inte ägna timmar åt facebook. Jag väljer att göra det.
Det senaste som visar hur centralt facebook håller på att bli i den amerikanska collegevärlden är följande:
Jag skämttaggar en bild på en bebis som Emil. Två (!) minuter senare ser han det och skriver till mig på MSN. Facebook ska ju vara en form av passiv kommunikation, dvs. att man svarar när man ser att någon skrivit, men som det är nu är det nästan en aktiv chat ibland.
Anyhow... Här kommer i alla fall en liten recension på Facebook efter två månaders användande.
PLUS:
Väggen. Ju längre teknologin kommer desto lättare blir det att kontakta någon utan att göra ett för stort intryck. Att skicka ett brev är ju väldigt formellt och blir lätt lite stelt till någon man inte känner. Telefon är ytterligare ett steg. Men för dom som inte vill ringa och faktiskt kommunicera aktivt har vi ju SMS. Sen kom emailet som ett ännu enklare sätt. Men, nu har vi wallposts, det absolut mest distansierade sättet att kommunicera. Lika oskyldigt som att springa in i nån på stan och säga hej. Eller?
Att tagga foton. Dels kan man ladda upp sina bilder där man vet att de som är intresserade kan se dem (till skillnad från bloggen som man tvingar folk att läsa), och sen är det väldigt lätt att se hur vännerna har det.
Mycket att syssla med. Ytterligare en sån där standardsida där man kan ägna lite tid varje gång man sitter vid datorn och låtsas att man har ett liv. (Precis som med min blogg).
MINUS
Hetsen. Folk som addar en och där man faktiskt skulle kunna kryssa i "I have never met this person". Visst, det är kul att ha många vänner, men än så länge är inte en vän definierat som en kontakt på facebook.
Privacy please. Vem som hookat up med vem, hur det var, relationship status och andra preferenser passar inte som offentliga uppgifter. Dessutom leder allt detta till nedanstående punkt.
Stalkers paradise. Hur lätt som helst att bläddra runt bland folk man inte känner och titta på bilder, läsa personliga berättelser och (väldigt milt uttryckt) samla in vissa demografiska data som kanske inte alla bör känna till. Det är creepy när såna här grejer spelar en så stor roll i ens sociala liv. Det räcker med rävspel och osäkerhet "IRL".
Applications. Jag skiter i ninjor, pirater, att rita bilder, att bli biten av vampyrer och att läsa vad folk hade hetat i andra sammanhang. Tråkigt och det förstör enkelheten i sidan.
Summering: "Äh, jag hinner inte blogga mer nu. Jag måste kolla notifications på facebook." Lite så är känlsan. Men ärligt talat. Det är en jävligt smart sida.
När ägaren till facebook sen börjar sälja demografiska data till storföretag och när folk gladeligen skriver ut både adress, epostadress och telefonnummer på sin profilsida får vi se hur det hela artar sig. Tills dess... Enjoy! :)
Jäklar vilken trend det är just nu. Det hela började väl explodera (i alla fall i Sverige) i mars nån gång. Nu har det kulminerat (?) med att i princip hela student-teacher-kommunikationen i två av mina collegekurser sker över wallposts.
Som vanligt när någonting exploderar och jag inte riktigt hänger med fick jag en väldig anti-känsla mot hela konceptet. Sen var det även det här fenomenet som jag har anat hos folk som håller på med Lunarstorm och Playahead och what not, nämligen att statusen på communityn blir viktigare och viktigare, och att man till slut måste ägna timmar åt sin profil för att inte behöva skämmas.
Hur som helst. När det var dags att flytta utomlands tänkte jag att det i alla fall var värt ett försök att slänga upp ett foto och ett namn i ett litet försök att hålla kontakten med folk där hemma. När jag börjat komma igång med det insåg jag snart att det var lite mer basic än jag trott och att man faktiskt inte måste ägna timmar åt det. Efter ytterligare ett tag insåg jag att det här var något väldigt roligt att pyssla med. Skriva på folks walls, tagga foton, kolla vilka som ska på samma events osv, osv. Och efter ytterligare ett tag visar jag nu tecken på missbruk. Jag måste inte ägna timmar åt facebook. Jag väljer att göra det.
Det senaste som visar hur centralt facebook håller på att bli i den amerikanska collegevärlden är följande:
Jag skämttaggar en bild på en bebis som Emil. Två (!) minuter senare ser han det och skriver till mig på MSN. Facebook ska ju vara en form av passiv kommunikation, dvs. att man svarar när man ser att någon skrivit, men som det är nu är det nästan en aktiv chat ibland.
Anyhow... Här kommer i alla fall en liten recension på Facebook efter två månaders användande.
PLUS:
Väggen. Ju längre teknologin kommer desto lättare blir det att kontakta någon utan att göra ett för stort intryck. Att skicka ett brev är ju väldigt formellt och blir lätt lite stelt till någon man inte känner. Telefon är ytterligare ett steg. Men för dom som inte vill ringa och faktiskt kommunicera aktivt har vi ju SMS. Sen kom emailet som ett ännu enklare sätt. Men, nu har vi wallposts, det absolut mest distansierade sättet att kommunicera. Lika oskyldigt som att springa in i nån på stan och säga hej. Eller?
Att tagga foton. Dels kan man ladda upp sina bilder där man vet att de som är intresserade kan se dem (till skillnad från bloggen som man tvingar folk att läsa), och sen är det väldigt lätt att se hur vännerna har det.
Mycket att syssla med. Ytterligare en sån där standardsida där man kan ägna lite tid varje gång man sitter vid datorn och låtsas att man har ett liv. (Precis som med min blogg).
MINUS
Hetsen. Folk som addar en och där man faktiskt skulle kunna kryssa i "I have never met this person". Visst, det är kul att ha många vänner, men än så länge är inte en vän definierat som en kontakt på facebook.
Privacy please. Vem som hookat up med vem, hur det var, relationship status och andra preferenser passar inte som offentliga uppgifter. Dessutom leder allt detta till nedanstående punkt.
Stalkers paradise. Hur lätt som helst att bläddra runt bland folk man inte känner och titta på bilder, läsa personliga berättelser och (väldigt milt uttryckt) samla in vissa demografiska data som kanske inte alla bör känna till. Det är creepy när såna här grejer spelar en så stor roll i ens sociala liv. Det räcker med rävspel och osäkerhet "IRL".
Applications. Jag skiter i ninjor, pirater, att rita bilder, att bli biten av vampyrer och att läsa vad folk hade hetat i andra sammanhang. Tråkigt och det förstör enkelheten i sidan.
Summering: "Äh, jag hinner inte blogga mer nu. Jag måste kolla notifications på facebook." Lite så är känlsan. Men ärligt talat. Det är en jävligt smart sida.
När ägaren till facebook sen börjar sälja demografiska data till storföretag och när folk gladeligen skriver ut både adress, epostadress och telefonnummer på sin profilsida får vi se hur det hela artar sig. Tills dess... Enjoy! :)
Kommentarer
Postat av: sebbe
aaah, mer friend requests!!! tagga bilder på mig, självbekräftelse hallå!!!!!!!
Postat av: filippa
tycker du borde nämt vem det var som faktiskt fick dig att skaffa fb från början... :P
Trackback
