Han har ju inte fattat nånting!
Oj, nu rycker det i dörren.
"Hallå?" ropar jag.
"Tjena" får jag som svar.
"Vem är det?" ropar jag.
"Vad är det för jävla fråga... hör du inte på rösten vem det är?" tänker jag i samma stund som orden lämnar munnen.
"Fredrik" svarar Fredrik.
Detta blogginlägg tänkte jag tillägna vår familjesituation i vår Santa Barbara-lägenhet.
Vi har ingen kommunikation i vår "familj". I alla fall inte på morgonen. Sebastian knackar på min dörr klockan 7.10 på morgonen för att se att jag vaknat. Jag som snoozat sju gånger gör en ansats att svara, men det dör innan jag hinner forma nåt ljud. Jag går upp och äter frukost med Sebbe. Ingen säger ett ljud. Ingen av oss är några morgonmänniskor. Sebbe väcker Amber som sover på soffan, jag försöker väcka Kimi och blir ombedd att dra åt helvete.
Fredrik, som inte har några morgonlektioner, försöker sova sig igenom eländet.
My main men...
När vi sedan träffas hemma efter skolan är det oftast lite muntrare. Jag frågar den som är hemma om vi fått nån post, personen svarar oftast "Ja, men inget till oss". Vi får nämligen nästan bara brev till de tidigare hyresgästerna.
Konversationerna fortsätter sedan och glider oftast in på något sjukt internskämt efter en minut eller så. Titeln i blogginlägget syftar på ett argt IFK-fans kommentar om Jan Maljards åsikter om Pontus Wernblom som Fredrik och jag tyckte var väldigt kul. I övrigt är det mest Fredrik och Sebastian som står för internskämten, jag skrattar och ler, samtidigt som jag försöker att inte se ut som ett frågetecken. Om vi inte är ute och socialiserar oss i vardagsrummet spenderar vi oftast tid vid TV eller dator. Jag kollar Family Guy eller liknande, Fredrik streamar "På Spåret" och Sebbe slappnar av till ESPN och droppar tunga namn inom College-basketen.
Middagstid brukar vi inte kunna tajma riktigt tyvärr. Ibland händer det att vi drar ihop en creolsk gryta eller något annat spännande, men oftast blir det att vi äter var för sig. Typiskt är att Fredrik får mig att må dåligt över mig själv genom att slänga ihop något jätteavancerat och dessutom få det att verka sjukt enkelt.
"Nää. Vaddå? Det är ju bara en liten tjälknöl?"
Sebbe är den som käkar mest ute, Jack in the Box eller liknande. Ibland händer det att Fredrik följer med och köper leksakersfigurer som han sedan sätter på antennen på grannens bil. Grannen verkade för övrigt nöjd, för hon körde runt med den.
När klockan sedan blir halv tio slår det mig att "Oj, jag kanske borde tina lite kyckling eller nåt?". När jag sedan börjar laga inser jag att jag saknar hälften av ingredienserna. Jag drar på mig rådjursögon, tittar mot mina roomies och ber så snällt jag bara kan. Dom suckar och nickar. Lite senare försöker jag bjuda på kaffe som kompensation, och de tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Sebastian muttrar lite om någon lattevisp som Fredrik och jag gemensamt beslutade att Sebastian inte skulle investera i.
Nu ska jag ut och leka med Fredrik, ha det gött så länge!
"Hallå?" ropar jag.
"Tjena" får jag som svar.
"Vem är det?" ropar jag.
"Vad är det för jävla fråga... hör du inte på rösten vem det är?" tänker jag i samma stund som orden lämnar munnen.
"Fredrik" svarar Fredrik.
Detta blogginlägg tänkte jag tillägna vår familjesituation i vår Santa Barbara-lägenhet.
Vi har ingen kommunikation i vår "familj". I alla fall inte på morgonen. Sebastian knackar på min dörr klockan 7.10 på morgonen för att se att jag vaknat. Jag som snoozat sju gånger gör en ansats att svara, men det dör innan jag hinner forma nåt ljud. Jag går upp och äter frukost med Sebbe. Ingen säger ett ljud. Ingen av oss är några morgonmänniskor. Sebbe väcker Amber som sover på soffan, jag försöker väcka Kimi och blir ombedd att dra åt helvete.
Fredrik, som inte har några morgonlektioner, försöker sova sig igenom eländet.
My main men...
När vi sedan träffas hemma efter skolan är det oftast lite muntrare. Jag frågar den som är hemma om vi fått nån post, personen svarar oftast "Ja, men inget till oss". Vi får nämligen nästan bara brev till de tidigare hyresgästerna.
Konversationerna fortsätter sedan och glider oftast in på något sjukt internskämt efter en minut eller så. Titeln i blogginlägget syftar på ett argt IFK-fans kommentar om Jan Maljards åsikter om Pontus Wernblom som Fredrik och jag tyckte var väldigt kul. I övrigt är det mest Fredrik och Sebastian som står för internskämten, jag skrattar och ler, samtidigt som jag försöker att inte se ut som ett frågetecken. Om vi inte är ute och socialiserar oss i vardagsrummet spenderar vi oftast tid vid TV eller dator. Jag kollar Family Guy eller liknande, Fredrik streamar "På Spåret" och Sebbe slappnar av till ESPN och droppar tunga namn inom College-basketen.
Middagstid brukar vi inte kunna tajma riktigt tyvärr. Ibland händer det att vi drar ihop en creolsk gryta eller något annat spännande, men oftast blir det att vi äter var för sig. Typiskt är att Fredrik får mig att må dåligt över mig själv genom att slänga ihop något jätteavancerat och dessutom få det att verka sjukt enkelt.
"Nää. Vaddå? Det är ju bara en liten tjälknöl?"
Sebbe är den som käkar mest ute, Jack in the Box eller liknande. Ibland händer det att Fredrik följer med och köper leksakersfigurer som han sedan sätter på antennen på grannens bil. Grannen verkade för övrigt nöjd, för hon körde runt med den.
När klockan sedan blir halv tio slår det mig att "Oj, jag kanske borde tina lite kyckling eller nåt?". När jag sedan börjar laga inser jag att jag saknar hälften av ingredienserna. Jag drar på mig rådjursögon, tittar mot mina roomies och ber så snällt jag bara kan. Dom suckar och nickar. Lite senare försöker jag bjuda på kaffe som kompensation, och de tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Sebastian muttrar lite om någon lattevisp som Fredrik och jag gemensamt beslutade att Sebastian inte skulle investera i.
Nu ska jag ut och leka med Fredrik, ha det gött så länge!
Kommentarer
Postat av: Anny
Ni verkar ha en hel del mysiga stunder... =) Men morgonen ær væl ændå den som verkar allra trevligast.. I vår lægenhet ær det jag som væcker en snoozande Ingrid som fått før sig att drømhus ær en bra signal..Jag blir førbanand på den varje morgon..vi sæger nånting som liknar oohh ..eeeh..till varann..sen sæger jag HA DE och drar..! oxå en mysig morgonstund:9
Trackback