Fredrik - Santa Barbara

Presidents Day och långhelg. Igår blev det en mini-roadtrip ner till Los Angeles. 101 till Ventura och därifrån coastal highway 1. Riktigt nice utsikt från den vägen, som jag tror jag nämnt tidigare. Efter att ha glidit förbi Malibu och in i Santa Monica frågade jag efter en karta och någon blev väldigt cranky eftersom vi inte had nån, och jag tidigare slängt ur mig lite hastigt "Nämen jag hittar där borta, serru!"

Hur som helst lyckades vi hitta Santa Monica blvd och begav oss in mot downtown. Det var då jag insåg något för säkert åttonde gången; jag HATAR Los Angeles. Var man än är fastnar man alltid i trafik. Trots att stan genomsyras av femtielva motorvägar så rör det sig aldrig i mer än 10 ändå. Efter en timmes varm, äcklig bilresa kom vi i alla fall fram. (Måste passa på att säga att jag är stolt över att jag hittar i Los Angeles nu). Vi parkade nedanför Beverly Hills och begav oss ner mot Rodeo drive för att kolla i affärerna där alla filmstjärnor/miljonärer/turister shoppar. Jag har inte varit där innan, utan bara åkt förbi med bilen, så det var kul. Mina känslor för LA lättade lite.

Nästa anhalt var centrala Hollywood. En halvtimmes bilresa genom Sunset Boulevard och mina hatkänslor mot staden var tillbaka. Dessutom började blodsockret sjunka. Efter att ha hittat ett parkeringshus och efter att ha ätit en slice pizza i Kodak-huset bankade hjärtat återigen lite varmare för staden. Frågan vad vi skulle ägna ås åt väcktes. Jag funderade en sekund, öppnade munnen och skulle precis yttra mig då jag insåg att det var för sent och att vi var mitt inne i en fyratimmars shoppingrunda.

När detta var klart och apatin försvunnit från mitt ansikte var det dags att ta ut bilen från garaget. När vi åkte på Hollywood blvd gled det förbi en polis som vinkade och försökte säga något. Jag som satt i passagerarsätet vevade ner rutan och han förklarade att lampan på insidan var tänd. Vi släckte den genast och han frågade;

"Have you been drinking tonight, ma'm?"

"Ma'm" svarade; "Nooo" samtidigt som jag höll upp en flaska med iste bara för att klargöra så mycket som möjligt.

Det började bli sent och dags att hitta nån stans att övernatta. Första stället jag går in på ligger två äldre män i en soffa på "kontoret" bakom en glasruta och det luktar gräs. 55 dollar plus skatt kostar ett rum. En rad ur Hotel California dyker snabbt upp i huvudet och jag tackar artigt nej. Nästa ställe är i thai town, en liten thailändare med ett par obehagligt långa skäggstrån på hakan med en cigarett i munnen frågar oss om vi vill ha ett rum för 75 dollar. Vi får även välja om vi vill ha ett rum med eller utan "movies". Vi går vidare.

Natten överlevdes i alla fall och jag är tillbaka i mitt trygga hem. Mina åsikter om Los Angeles fortsätter att svänga, men intressant är stan i alla fall.