Fredrik - Santa Barbara

Vi slår oss ner i stolarna och drar ner skydden över oss. Förutom de vanliga stålramarna är det dessutom ett par extra gummiskydd för att hålla oss fast i stolarna lite extra.

Vi sitter i berg och dal-banan Tatsu på Six Flags och det är snart dags att åka. Helt plötsligt klickar det till och stolarna tippas 90 grader framåt så att vi i princip flyger fram. Vagnen börjar åka uppåt och vi avslägsnar oss snabbt från marken. Till skillnad från en vanlig berg och dal-bana kan man inte bara "låta bli att titta ner" eftersom man hänger framåtlutad och har marken rakt nedanför en. Jag kommer på mig själv med att tänka att om jag skulle trilla ut så skulle jag hellre träffa marken direkt än att lyckas träffa en av stängerna i banans ställning så att jag måste hänga där tills armarna inte orkar mer. Vi fortsätter åka upp ett tag till. Sedan vänder det.

Huvudstupa ner mot marken åker vi och svänger samtidigt till vänster. Den där härliga känslan av första backen infinner sig men blandas med en lättare panikkänsla. Kimi som sitter bredvid mig börjar skrika att hon vill av. Jag försöker lugnt och sansat förklara att det inte är någon fara och att åkturen snart är över då jag märker att jag spänner mig så mycket att jag börjar få kramp i höften. Jag har aldrig fått kramp i höften, men känslan är så stark att jag känner att hela benet kommer gå ur led (eller nåt i den stilen) om jag faktiskt får kramp. Jag försöker desperat slappna av hela kroppen samtidigt som vi gör en störtdykning ner i en inverterad loop.

Ett ögonblick senare är vi tillbaka på plattformen och alla fyra som åkte i samma "vagn" tittar på varandra. Vi överlevde den här gången också! Efter ungefär tre sekunder utbrister Andreas lite ledsamt;

"Jag tappade min iPhone...."