Fredrik - Santa Barbara

Det här med Wireless Access är något som jag njutit av hela tiden sedan jag kom till Staterna. Inte en enda gång har jag behövt koppla in en sladd för att komma åt ett decent bredband, och det är ju inte helt fel.

Dock gör jag ständigt misstaget att ljubla så fort jag kommer in på ett nätverk utan att behöva ange lösenord, oavsett var jag befinner mig. När jag sedan öppnar firefox och inser att jag måste köpa en kod eller ange kreditkortsnummer för att få tillgång till internet blir jag gruvligt besviken. Som till exempel när Sebastian och jag stormade in på Starbucks beväpnade med våra MacBooks enbart för att använda internet (T-mobile access stod det på dörren) och Sebbe offrar sig med att köpa den obligatoriska latten för att personalen inte ska titta snett, och jag inser att för att komma ut på webben måste man teckna upp sig på en 20 dollar a month-plan för "unlimited access". Suuuuuurt.

Samma sak när jag idag anlände till Sheraton i San Francisco och bara råkar packa upp datorn först av allt. 15 dollar per dag skulle de ha för en bit bandbredd. MEN, teknisk som jag är så hittar jag ytterligare ett nätverk. Jag testar, kommer in på Radissons internetstartsida (måste alltså finnas ett sånt hotell i närheten) och ögnar igenom lite villkor. Efter jag trycker på "accept" så får jag upp en glad liten text; "Congratulations! You now have access to free Internet!"

Jag vet ju var jag ska boka hotell nästa gång. Over and out!

Tänkte bara kika in en snabbis på bloggen och hälsa alla läsare en riktigt god jul!

Så fort jag får tid blir det en stor uppdatering med bilder från allt man kan göra i Southern California. Det blir Six Flags, Hollywood, Beverly Hills, UCLA och även San Francisco.

Ha det så bra tills dess!

För här i Santa Barbara är det kallt och tomt just nu. Fredrik är med sin familj och Sebastian är i Los Angeles. Lägenheten ekar av tomhet. Folk är i San Fransisco, Portland, Santa Monica, Chile och Sverige. Jag sitter i soffan och snyltar på grannens wlan.

Absolut ingenting att göra idag med andra ord. Tog cykeln en sväng ner till piren och stranden där jag inte varit på säkert två månader nu. Det är väldigt fint även så här års, men det är ju naturligtvis inte alls samma myller längre. Jag cyklade hela vägen bort till East Beach Grill där vi hängde några dagar precis i början. Sen blev det kallt, mina öron började göra ont och jag bestämde mig för att cykla hemåt. På vägen hem stannade jag på Jamba Juice. Förhoppningsvis ska lite frisk luft och en Fit 'n' fruity-smoothie med en extra vitamin-booster hjälpa min förkylning.

---

I brist på annat att göra tänkte jag bjuda på lite kultur. Dessa är de tio låtar som har flest spelningar i mitt iTunes-bibliotek. Faktiskt inte alls det jag hade gissat på, men detta går ju också bara tillbaka till början av augusti då jag skaffade Mac:en. Enjoy!

1. Fall Out Boy - Hum Hallelujah

2. The Killers - When You Were Young (tack Fredrik och Guitar Hero för denna)

3. Fall Out Boy - I'm Like a Lawyer With The Way I'm Always Trying to Get You Off

4. John Mayer - Your Body is a Wonderland

5. The Cure - Pictures of You

6. Pixies - Where is My Mind?

7. Depeche Mode - Enjoy the Silence

8. Counting Crows - A Long December

9. System of a Down - Lost in Hollywood

10. Blue Öyster Cult - Going Through the Motions

Lite besviken är jag att inte en enda låt av Van H lyckades ta sig in på listan, men förklaringen är att jag nästan bara lyssnat på dem på mp3-spelaren, och eftersom Sony och Apple inte gillar varandra och jag därför inte kan tanka på låtar på mp3-spelaren har datormusiken fått stå för nytt och mp3-spelaren för gammalt.

...har jag suttit och trixat med ett bra tag nu! Hoppas att den uppskattas! Bilden är tagen från Stearns Wharf i Santa Barbara som är en förlängning av huvudgatan, State street.

För övrigt borde Domino's introduceras i Sverige. Hur smidigt som helst att klicka sig in på hemsidan, logga in på sitt konto, välja storlek, typ av botten och sen 'toppings', trycka på en knapp och sen har man pizzan vid dörren inom 20 minuter. I Sverige uppskattar vi ju visserligen de lite mer lokala pizzeriorna, men jag kan absolut se mig själv beställa en deep dish pan pizza  från Domino's framför en vesuvio från Royal någon gång ibland.

Testa att sök på "Six flags, Santa Barbara" på google. Tydligen tyckte google-bot att denna blogg var det tredje bästa alternativet att klicka på. Lite kul tycker jag. Tack för den informationen, Wille!

Igår var det ju tänkt att vi skulle åka till IKEA och handla ett köksbord. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Vårt kära elbolag hade bestämt sig för att göra underhållningsarbete på en söndag och hade skickat ut en lapp om att elen skulle slås av någon gång mellan 8.00 am och 5.00 pm. En halvtimme eller så trodde vi. Elen försvann nån gång vid 9 och sen var den borta ända fram till 6.30. Problemet med detta var att bilen stod i garaget som öppnas automatiskt med fjärrkontroll. Vi kom alltså inte in i garaget. Ingen tripp till LA och middag på golvet igen. Surt.

Som en äkta amerikansk husfader (en family guy helt enkelt) har man vissa krav på sig. Till exempel att i god tid innan jul sätta upp julbelysningen. Det var jag ute och gjorde imorse. Nu är vår trappa prydd med 200 färgade lampor, och ytterligare 100 sitter på insidan av vårt fönster. Bara att vänta på att elbolaget ska ge oss vår el tillbaka, de håller nämligen på med något underhållningsarbete idag.

Snart ska jag även ta familjen till IKEA och inhandla lite möbler. Ska ladda upp lite bilder ikväll när belysningen kommit igång.

Bild från ryansheckler.com.

Emo är ett ord som det tar emot lite att sätta i inläggsrubriken. När jag bodde i Sverige hade jag en bild av vad emo är. Som ett exempel hörde jag en diskussion på radion om det var rätt av producenter eller skivbolag eller vilka det nu kan ha varit att exploatera fjortonåringars ångestkänslor. Just ångesten är väl det som kännetecknar emo, som står för Emotional om jag inte missförstått det hela.

Supertighta jeans, svart hår och ringar i öronen. Lyssnar på modern punkrock och skär sig själva i handlederna. Och sen hela attityden "Jag hatar alla och alla hatar mig". Några exempel på emo-klichéer, och verkligen inget som jag kan identifiera mig med. Ändå upptäckte jag när jag plockade ihop en spellista i förrgår att så gott som alla låtar har någon koppling till emo. Jag kan inte riktigt förklara hur, mer än att säga att jag utvecklat en bra känsla för vad som är emo, eftersom min room mate som håller på att doktorera i emo haft föreläsningar för mig i månader nu. Jag kan till exempel slänga ur mig ett "fan vad emo" om någonting; en låt, en film eller en tanke, utan att för den sakens skull mena något negativt.

För mig är emo ett koncept som genomsyrar stora delar av den amerikanska eller kanske till och med den globala ungdomskulturen. Vad det står för skulle man kunna skriva sidor om, men att skära sig i handlederna är nog vid en extrem pol. Många har nog känslan av att emo är något man kommer till vid en punkt utan återvändo, och är man inte helt förlorad så är man noggrann med att hålla ett säkert avstånd från stilen. Det var också den känslan jag hade i början, och jag vet inte om det är begreppet som börjar vidgas eller om jag bara tittat noggrannare, men många personer som kanske inte har den riktiga "skära sig i handleden"-mentaliteten börjar anamma delar av konceptet.

Som en långt ifrån utexaminerad marknadsföringsstudent vet jag att trender går i cykler, och att den breda massan gillar olika saker i omgångar. Jag tycker mig också se ett mönster i ungdomsfilmerna som går på bio här. Fokus verkar ha flyttats lite från de starka till de svaga. Från quarterbacken till schackklubbsordföranden helt enkelt.

Varför?

Jag kan tänka mig flera anledningar till att denna stil är på uppgång just nu, men jag väljer att förklara min reformteori. Ska man som modern "young american" välja musikstil här är det egentligen bara två alternativ som är inne. Emo eller Hip Hop/rap. Jag vet ju direkt vad jag väljer där, och jag kan även tänka mig att emon vuxit fram lite som en motpol till hip hop:en.

Alla vet att hip hop bara är en form av musikalisk överkompensation.

Jag tänker mig ett scenario där hip hop-scenen står och brölar; "titta på oss, vi är så coola" samtidigt som ett par snorungar färgar håret svart, sätter en ring i läppen, smyger fram bakom hip-hoparen och viskar "Jag är en loser. Och du vet att du är det också!"

Dagens inlägg tillägnas Michael Cera, som jag lärt känna genom min nya favoritfilm Superbad och från TV-serien Arrested Development. Killen är född 88, och spelar i både filmen och tv-serien en smått osäker tonårskille. Han målar upp en väldigt bra bild av en smart kille som inte riktigt kommer till sin rätt på grund av blyghet och vilja att vara alla till lags. Lite åt loser-hållet helt enkelt. Jag älskar den typen av humor, påminner en hel del om Johan Glans.


Bild från media.torontolife.com

Nästa film jag ska se på bio blir därför Juno, där Michael spelar en high school-kille som blir pappa efter en kväll med en tjej från klassen. När jag surfade in på filmtipset.se såg jag dessutom att den var rekommenderad som femma för mig. Senast jag såg en film rekommenderad som femma där var directors cut-versionen av Das Boot. På nåt sätt försöker jag lura mig att jag vill se den filmen, jag har den nämligen markerad i min "vill se-lista", men med tanke på att den stått i min DVD-hylla i snart tre år så känns ju detta som ett smärre självbedrägeri.

...och det ska bli fruktansvärt skönt. Nu är det en tung finals-week som kommer, och jag kommer få ta igen en del plugg imorgon och på söndag. Det känns som jag har en miljon grejer som jag bara trycker åt sidan för att få tid med allt som ska hinnas med i skolan och runt omkring. Som att köpa möbler till lägenheten till exempel. Det är väl självklart att man inte bor i en omöblerad lägenhet i en vecka? Men nu har vi faktiskt gjort det, för det har helt enkelt inte funnits tid till att hitta möbler.

Det som stal min tid idag var showen vi sätter upp med ljudtekniken. Blev måååånga timmar sittandes bakom mixerbordet och springande bakom scen idag och igår.

Annat som har hänt i veckan:

- Jag har städat ur mitt rum i Evergreen och är nu officiellt utflyttad. Min security deposit fick jag tillbaka också.

- I tisdags hade vi ett studiebesök i Paseo Nuevo (ett lite finare köpcentrum i downtown), jag gick runt väldigt fint klädd, medan min kollega gick runt i träningskläder. Vi skulle gå runt i affärer och jämföra vem som fick bäst service. Resultatet blev att ingen av oss fick nån service sådär en timme innan stängning.

- Wille lyckades göra sig illa på en pommes frites på JSB-café. Bra jobbat tycker jag!

- Oscar och jag lyckades genomföra en joggingrunda på 4800 meter. Mina fötter höll på att dö, men konditionen fungerade klart över förväntan (tyvärr verkar det dock inte bättre än att joggingrundan bättrade på min förkylning ganska rejält).

Nu har jag officiellt flyttat! Drog med mig tre väskor fyllda till bredden med kläder, böcker och annat. Där kommer dom få ligga kvar ett tag, för min enda möbel just nu är en stor säng (med förbannat dyra lakan TROTS att dom är från ett så sunkigt ställe som K-Mart.......). Lite mat har jag lyckats får över också.

Nu har jag suttit på sängen (enda möbeln i huset som man kan sitta på) med Fredrik och druckit glögg, ätit pepparkakor, lyssnat på musik och skrivit en fruktansvärt lång säljpresentation till Relationship Selling. Men lite bloggning hinner man alltid med.

Flytten har faktiskt gått väldigt mycket smidigare än vad jag trodde. Får rikta ett stort tack till Kimi och Chris som kört mig och hjälpt till att inhandla saker. Thank you!

Nu sitter jag och pumpar Van Halen på full volym för att inte somna.

För övrigt är min låt nu klar. Om nån skulle vilja höra den så dra iväg ett mail så skickar jag gladeligen en signerad AIF-fil ;)